Aldrig
Skall Israels folk en annan gud tillbedja!
ACHIOR.
O, Israels söner! — Israels ädla döttrar!
Det är med edert blod och edra barns
Han vill begjuta offerhärdens lågor.
Hvar är det slagregn, som skall släcka bålet?
Hvar är den åskvigg, som af höjden ljungar
Att splittra facklan i mordbrännarns hand?
Ja, ja, du Israels ädla, blyga dotter!
Betäck ditt anlete för tjusarns blickar,
Betäck din runda barm och fly hans åsyn,
Att ej din skönhets glans hans sinne bländar.
Han älskar med en dåres vildhet; ja,
Hans blick förbränner… dödar! — —
JUDITH (afsides).
Denne man
Uti mitt sinne väcker vilda tankar!
Kan Holofernes tjusas af en blick,
Så gif mig, Gud, det skönsta qvinnoöga,
Gif mig en qvinnobarm af lif och vällust
Och tusen lågor gif åt mina läppar!
Jag honom tjusa vill! Han måste dö
Vid Judiths hjerta och af Judiths kärlek!
OSIAS. (till Achior).
O, Achior, du kom att dö med oss!
Var helsad, vän i nöden. Kom att dela
Det enda, som oss återstår: vår tro!
CHÖR (höres på afstänä från hedningarnes läger).
Bäfva Jerusalem!
Dina murar skola ramla!
SOLOQVARTETT (på scenen).