Holofernes. Alialibania.
HOLOFERNES.
Farväl, Ahalibama, — än en kyss
För vår odödlighet! (Kysser henne och gär.)
Andra scen.
Ahalibama (ensam).
AHALIBAMA
Du går, du går
Så lugn, så stolt? Du segrat, segerherre!
Yfs, att den starke örnen kramade
Till döds en stackars lärka — — Holofernes!
Dn dödat mig! Min vinge är förlamad.
Jag kan ej flyga, kan ej sjunga mer.
Min far,… hvad ord? … Hvem ropade min far?
Gå bort! gå bort! — Jag vill ej se dig mer.
Jag druckit elden ur den gyllne bägarn.
Min själ är aska. Fins der ingen gnista?
Mitt hat, hvar är du? Kärlek, hvar är du?
Här!… här!… Alltså, en gnista finnes qvar.
Och den skall flamma upp ännu en gång,
För att förbränna… hvem? — mig eller honom?
Mig eller honom? Ack, det vet jag icke,
Jag vet ej ens, hvem denna gnista är
Om hon är stjernan, som förljufvar natten,
Om hon är sista glöden af en brand,
I hvilken allt förgåtts…
Tredje scen.
(Bagoa synes i fonden med Judith och Abra.)
Bagoa, Judith, Abra Och Ahalibamn.