Han är, som hunden på hö-tappen: d. ä. afundsjuk.
In præsepe canis fœno non vescitur ipse, nec sinit fœnum qui cupit equus edat.
Han skrattar aldrig oftare, än by brinner och barn faller i elden.
Han halp aldrig mer än en, och den gick gråtande bort.
Han gick ifrån det, som sparfwen från axet.
Han är icke så halt, som han linkar till.
Han är enfaldig som en sju-års gammal räfunge.
Han kommer skridande, som en lus på en tjärsticka.
Han lades intet så rädd i waggan, it. han är icke skuggrädd, it. har hjertat på rätta stället.
Han går sin skefwa gång.