Centraltryckeriet, Stockholm, 1907.

Professor John Berg,
den själsstore, outtröttlige människovännen,
tillägnas denna bok af
författarinnan.

_________________________________________________________________

Innehåll / Table of Contents

Företal
Nödår och barkbröd
Kap. 1. Sju små värnlösa
Kap. 2. Med vargspår i sikte
Kap. 3. Glasögonkarlen
Kap. 4. Under morgonrusket, inne och ute
Kap. 5. Alle man till verket
Kap. 6. Glasögonkarlen åter ensam
Kap. 7. Skingrade
Kap. 8. Hvart har Märta-Greta tagit vägen
Kap. 9. "Millmaste Tana"
Kap. 10. En så fin liten stinta
Kap. 11. Småstintorna, bägge
Kap. 12. Arbetsförtjänster och penningfrågor
Kap. 13. I den dödas ställe
Kap. 14. Per-Erik och Anna-Lisa
Kap. 15. Det spökar på isen
Kap. 16. I Röfvarekula
Kap. 17. "Kasken"
Kap. 18. Bröllopsgården
Kap. 19. På flykt
Kap. 20. Eld
Kap. 21. I egen, grön stuga
Kap. 22. Husbond och matmor
Kap. 23. Undanjagade
Kap. 24. Ett oförmodadt återseende
Kap. 25. Lappkåta och renskjuts
Kap. 25. Åter på egen hand
Kap. 26. "Bruden"
Kap. 27. Illa ute, i val och kval
Kap. 28. Månke och Gullspira
Kap. 29. När Månke vardt ensam
Kap. 30. Ute i bärskog
Kap. 31. I strid med Bjänntasse
Kap. 32. Uppe i fäbodarna
Kap. 33. Gräl, och allt väl
Kap. 34. Åter på predikstol
Kap. 35. Annat att tänka på
Kap. 36. Åter ett sändebud från mor
Kap. 37. Indianer
Kap. 38. Maglena
Kap. 39. Alla sju från lillgråstugan

_________________________________________________________________

FÖRETAL.

Vid en diskussion om "Våra barns nöjesläsning", som jag för en del år se'n öfvervar, fällde en känd talare, en s.k. "frifräsare" yttranden i frågan, som gingo ut på att nämnda art af litteratur nu närmast tyckes vara afsedd för endast den bildade klassens barn. De äro hjältarna, hjältinnorna i barnböckerna, när dessa senare äro af den rätta arten. När dessa hjältar och hjältinnor själfva, eller genom ädelmodiga "upphöjda" anhöriga komma i kontakt med allmogens barn och barnen ur de djupa leden blir detta till en rörande handling. Hjältar och hjältinnor få nära nog helgonglorian öfver sig när de i välgörenhets- eller förbättringssyfte "ägna" sig åt dessa tåliga beskedliga små våp, eller elaka illmariga lymlar till underklassbarn med hvilkas innerstas tankar och mening de, trots allt, stå främmande och oförstående utan aning om att dessa föremål för barmhärtighet och ädel nedlåtenhet äro deras jämlikar i medfödd begåfning, och i fantasiens mottaglighet för intryck af olika art. Må nöjesläsningen bestå af böcker, där barnen från alla klasser känna igen hvarandra, och känna igen sig själfva, i deras egen omgifning. Det blir det bästa och verksammaste medlet att en dag få folk af skild bildningsgrad att förstå och rätt bedöma hvarandra.

Ock en sak till. Vi måste få till stånd en sådan prisbillighet på nöjesläsningslitteraturen, att böcker från goda kända pennor, hvilka nu i dyrbar utstyrsel nå blott de förmögna hemmen, i förenklade, billiga upplagor komma ut öfver hela landet och lära barnen från de många så olika landskapen att få syn på och intresse för hvarderas särmärken i natur, språk, folklif. Sådana böcker skulle möjligen komma att uttränga den osunda kolportörlitteratur och jolmiga söndagsskollektyr, som nu frestande bjudes eller påtvingas barnen i alla de tusentals hem, där man ej har råd att inköpa praktupplagan "af två-, trekronorsböcker som nöjesläsning för barnen". Ja ungefär så där klubbade han på, talaren. Hans ord och tankar rotfäste sig hos mig. Redan då beslöt jag att mitt nästa arbete skulle bli en "Nöjesbok" i ofvannämnda riktning för barn, med typer just från arbetsklassen.

Det är barn från förfluten tid. De allmogebarn, som jag då kände och lefde midt ibland, där uppe i ådalen, som jag har tagit mig för att skildra i det jag låtit sju stycken föräldralösa små på egen hand ge sig ut från hembygden där, under hårda nödår barkbröd och svält och fattighus är hvad som väntar dem.