Utan att fästa blicken på någon av de närvarande, bara rätt fram, ut genom fönstret, som vette åt en grå brandgavel, sade fröken Liwin fort och hett:
— Jag har begärt ordet för att avfordra fru Alexandra Pasch en förklaring. Efter vårt förra sammanträde, då jag ivrigt talat emot upprättandet av ett nytt hem för ogifta mödrar — naturligtvis endast därför att vår ekonomi är så dålig just nu, vilket samtliga damer mycket väl vet — skall fru Pasch på vägen härifrån ha yttrat sig om min person.
Fru Pasch, lång, elegant, skön, med väl böjd näsa, småleende, ljus, väl ondulerad, och som bland sitt umgänge, idel societetsmänniskor, gick under benämningen Den vita papegojan, ryckte till. Hon hade suttit kvar endast av sin kända artighet och var med sina tankar tusen mil från fröken Liwin, eller liksom på en annan planet, i en annan, en mycket angenämare värld än dennas.
— Jag? sade hon och spärrade upp runda fågelögon.
Ordföranden vädjade:
— Men måste detta nödvändigt dragas fram här?!
— Ja, svarade fröken Liwin och fortfor: Fru Pasch torde väl gärna anse sig själv som en representant för takt och god ton och allt som är comme-il-faut. Jag har inga som helst pretentioner i den vägen. Men jag tål inte allt.
Hon hade nu från hektisk rodnad övergått till djup blekhet. Det var dödstyst i rummet, ytterligt pinsamt för dem det pinade. Fru Pasch satt rak, alldeles fattad, mycket viss om att fröken Liwin verkligen uppträdde i hög grad opassande.
— Fru Pasch, fortfor Elma Liwin, skall, då min person kom på tal, förmodligen i samband med nyssnämnda debatt, en ovanligt het debatt, som vi minnas, ha yttrat, att »man väl inte kunde vänta bättre omdöme av en sådan gammal mö». Är det sant? Och så vill jag vidare säga: ifall min duglighet såsom medlem av denna styrelse verkligen kanske allmänt ifrågasättes på grund av att jag är ogift, ber jag få besked om det och avgår omedelbart. Det var allt.
Inom ett ögonblick var rummet i tumult. Man talade om vartannat: Fröken Liwin, hör på bara! Men fröken Liwin, hur kan ni tänka! Men kära Elma! Nej, detta är ändå för fruntimmersaktigt! ... Lönlöst sökte ordföranden samla trupperna under klubbans (en blyertspenna) redan anfrätta auktoritet. Ett par av damerna begagnade tillfället att smita ut.