Få böcker utaf värde
Du här får bläddra i:
Sophi mig mera lärde
Än all Philosophi.
Det goda, sköna, sanna
I denna boken fins:
Och du skall sjelf besanna
Att jag den alltid mins.
Välkommen! o välkommen!
Stor tack för din visit,
Kom ofta och gör om'en,
Kom! narra glädjen hit:
Hon jemnt sin oro röjer
I detta gömda bo;
Men om Sophi blott dröjer,
Så ger ock hon sig ro.
36. Till MIN SJUTTONÅRIGA KUSIN.
Det femtonde året har rymt sina färde,
Och rymmaren är redan i Norrge, min vän!
Det sextonde for, och ditt lof ej begärde;
Det sjuttonde troget uppvaktar dig än.
Men snart skall det flykta och flyende snatta,
Fast du det ej märker, en ros eller två:
Dock lappri! du kan deråt skämta och skratta,
Du har så tillräckligt, och mer kan du få.
Än, bästa kusin, är den tiden ej inne
Då året, som flyktar, tar rosen med sig,
Och lemnar, der hon har florerat, en sinne,
Som envis och trogen skiljs alldrig från dig.
Men snart den förfärliga tiden infaller:
Det språksamma ögat blir tankfullt och tyst;
Och staden ej hedrar dig mer med sitt sqvaller,
Och handen blir sällan besvärad och kysst.
Dock gerna de flyende åren må plundra,
Blott icke de kommande tomhändta bli;
Ty sedan man tröttnat att skalet beundra,
Så söker man kärnan som göms deruti.
När skönheten vissnar, så vårdas talangen;
Talangen blir trött, och man skaffar sig dygd.
När sprätten blir ledsen, och kall komplimangen,
Så gör man sig kär för en vän och sin bygd.
37. SÅNG Till en ung Flicka vid hennes Mors död.
Ömma barn! den sorg är stor,
Som ditt unga hjerta sårar:
Jag har också mist en mor,
Låt mig dela dina tårar.
När från fosterbygdens strand
Mig ett okändt öde ryckte,
Tog hon gråtande min hand,
Och intill sitt hjerta tryckte.
Sade med en bruten röst:
Glöm ej, glöm ej dygdens lagar,
Unna denna sista tröst
Åt din moders sista dagar!