"Ack stackars du, som är bedragen!
Sophi har allt det der förut,
Allt från sin födelseminut,
Allt från den slund, hon fick behagen,"
Så smått förarglig sade han,
Och skjuter af sin spända båga,
Och häftigt som dess pil försvann,
Och lemnar mig åt sårets plåga,
Och lemnar mig åt denna låga,
Som ej af tårar släckas kan,
Som suckarna ej yppa våga.
58. PÅ EN TASKBOK.
Tag mot en julklapp, fast ibland de ringa.
Men bättre att ge någon, än ge inga.
Om gåfvans värde döms af hjertat, som den gett,
Då äger denna ett.
Det ges en konst, att få sin taskbok bruka,
Att hon kan likna enkans oljekruka,
Som nyttjades hvar dag, och tömdes ej ändå,
Men hon är känd af så.
Man öppne henne, såsom du, för nöden:
Så skall en gång, den store plundrarn, döden,
Der hitta på ett mynt, som går i grafven än:
Det är välsignelsen!
59. LILLA HEDDA
Till sin Pappa pä hans födelsedag.
Små flickor äro rädda,
Och så är äfven jag;
Och aldrig har väl Hedda
Gjort vers, förrän i dag.
Dock huru sade Mamma?
Om känslan blott är sann,
Så är det just det samma,
Om versen ej är grann.
Jag kan ej sjunga, Pappa,
Hur god du är mot mig;
Jag kan blott hjertligt klappa,
Och hjertlig kyssa dig.