På da’n eller på natten. Nog ä’ vi ändå ena rummelkurrar, Toppo, när allt kommer omkring.
TOPPO.
Prata inte. Vi ä’ just de bästa karlarna, om du tänker riktigt efter. Utan oss skulle verlden knappt ha bestånd en gång.
RISTO.
Stopp nu litet. Du säger ju det där alldeles som på allvar?
TOPPO.
Nå, hör på. Hvilkas skuldror är det som bär bördan, herrarnas eller arbetsfolkets? Hvem är det som arbetar och hvem njuter frukterna af arbetet? Svara mig på det.
RISTO.
Ja, ja, det må så vara. Men jag menade egentligen så’na här glada laxar som du och jag och många andra.
TOPPO.