Sätter sig på pallen och för vaggan med foten. Tar fram en stickstrumpa ur fickan.
Inte är det rätt af Johanna heller att lemna sin man att sköta barnet, medan hon sjelf ränner omkring i gårdarna. Ett ärende, sa’ Risto. Jo visst också. Det skall man tro. Man hittar lätt på ett ärende, när hågen leker ut i sta’n. Håhå ändå, dessa menniskor.
Sjunger med sakta röst:
„O syndaträl, som i din dvala dröjer,
Där syndens lust din säkra själ förnöjer,
Vak upp och se dig om. Det är hög tid.
Ännu dock är din Gud dig huld och blid.“
JOHANNA
kommer in.
Se, Leena-Kajsa. God dag.
LEENA-KAJSA
vänder sig om.