JOHANNA.
På krogen naturligtvis.
LEENA-KAJSA.
Det tjenar till ingenting, tro mig. Det skulle bara bli tvist emellan er, och sådant är bäst att undvika. Folk säger nog ändå att det är din skuld att Risto dricker så mycket.
JOHANNA.
Min? Hur skulle det kunna vara min skuld?
LEENA-KAJSA.
Det vet jag inte, men så säger man. De kan väl inte heller ha så alldeles orätt i det, ty — tyck inte illa vara — men det är alltid mer eller mindre hustruns fel, när mannen dricker. Om du vore annorlunda — Ämnar du gå ändå?
JOHANNA.
Jag måste ju. Kanske jag åtminstone kan få pengarna af dem.