HERR VÖRSKY.
Är det hon som står där?
FRU VÖRSKY.
Ja.
FRU HANHINEN.
Åh, man ser strax att det inte är någon bra menniska. En sådan orolig blick är alltid kännetecken på ett ondt samvete.
Herr Vörsky betraktar skarpt Johanna och närmar sig henne ett par steg.
FRU VÖRSKY
afsides till fru Hanhinen:
Hu, hvad det här är obehagligt. Jag mår riktigt illa.
FRU HANHINEN.