Huru? Att —?
FRU HANHINEN.
Den där menniskan har säkert också andra laster.
HERR VÖRSKY.
Åhå. Mycket troligt. Hvad var det väl också för en karl, som nyss skyndade härifrån så hastigt, då vi kom?
FRU HANHINEN.
Det menade jag just. Tro mig, de där pengarna ä’ från honom.
FRU VÖRSKY.
Hvilken gränslöst dålig moral. Kära Ville, låt oss gå härifrån. Jag börjar redan må illa. Det käns, som om sjelfva luften här vore förpestad. Du kan ju sedan genom rätten få ut vår fordran.
FRU HANHINEN.