Å-åh, å-åh.
Faller först framstupa, men reser sig åter hastigt upp.
Sköka, sa’ han.
Betraktar börsen i sin hand.
Sköka och tjuf.
Kastar börsen långt ut på golfvet.
Har Gud också öfvergifvit mig? Fins det ingen hjelp, intet stöd någonstäds i verlden? Ska alla få förtrycka och trampa mig? Och mitt barn ska de röfva ifrån mig, min egen vackra gosse? Nej — vid himmel och jord, det ska de inte. Risto kommer hem. Han skall hjelpa mig. Han är barnets far. Ja, ja. Denna olycka, som han störtat mig i, skall röra honom, och han skall hjelpa mig, skall rädda mig och barnet. Om han bara komme snart. Denna ångest — denna — St — tyst. Det hörs röster på gatan. Han kommer — han kommer.
TOPPO.
sjunger i det han går förbi fönstret in i farstun:
„Min älskade gaf mig på båten
Och gjorde förbund med en ann’.