JOHANNA.
Jo, det är det visst. Åt dig såväl som åt andra.
RISTO.
Er skål, go’ vänner. Kom och smaka på. I afton, pojkar, ska ni få dricka så mycket ni ha lust till. Jag svarar för att det skall räcka till. Se så, töm glasen i botten som jag gjorde. Så där ja. Det är lätt att fylla på igen. På mitt bröllop skall ingen kunna klaga att det dröjer för länge mellan suparna.
KATRI.
Bara de inte nu super sig alldeles fulla i afton?
JOHANNA.
Ånej. Risto förstår nog att hålla måtta.
KATRI.
Om han kommer ihåg det?