JOHANNA
sjunker ned på pallen vid vaggan.
Far har lemnat oss. Stygge, stygge far.
LEENA-KAJSA.
Man kan ändå inte anklaga Risto så mycket för det. Den där flickan — ja, det är inte bara mina ord — hade enkom gått till krogen för att locka honom. Nog förstår så’na där att lägga ut sina snaror. Är det se’n underligt om en stackars karl blir galen och förlorar vettet?
Johanna ligger på golfvet, jemrande sig.
Gif nu inte så fritt lopp åt sorgen i alla fall. Hvarför ligger du där på golfvet? Hör då, Johanna, hvad fattas dig?
JOHANNA.
Ingenting, ingenting.
TOPPO
ser på väfstolen.
Kors i Je. Hvem har tagit bröd från renseln? På qvällen var det fem, och nu är det bara sex. Tst, Toppo. Låtsas inte veta något. Inte det ringaste dyft.