TOPPO.
Gud bevare mig, så ohyggligt det var. Jag går in, går bort till en mörk vrå — och plötsligt ser jag liket framför mig. Hjertat hoppade riktigt till i bröstet på mig, fastän jag just inte är någon kruka. Hon hade ju ögonen öppna. Det var det hemskaste af alltihop. Ja, stirra inte på mig så där. Jag har inte en droppe vatten. Skulle jag kanske hemta det i näfven, då jag inte fann något kärl? Hu-uh, det ryser ännu i mig. Man säger det betyder ondt, när ett lik ligger med öppna ögon. Det väntar andra efter sig, sägs det.
KERTTU.
Just så. Hon väntar andra efter sig.
TOPPO.
Hvad, är den där här? Nåå, Risto, hvad sa’ jag?
RISTO.
Du kom i grefvens tid. Hon ämnade just döda mig här.
KERTTU.
Ämnar ännu och gör det också.