FÖRSTE POLISBETJENTEN.
Det hjelper inte att rasa, när man kastas i fängelse. Då kommer man bara i tyngre bojor.
RISTO.
Men om de släpper lös henne? Då är mitt lif återigen i fara.
FÖRSTE POLISBETJENTEN.
Hon slipper inte lös. Var inte rädd. Så mycket känner jag lagen. Först dömmes hon för mordförsök till flera års fästning, och se’n dömmes hon till tvångsarbete. För ingen menniska tar ett så’nt där kräk i beskydd.
ANDRE POLISBETJENTEN.
Nej, det är säkert. Kronan får nog hädanefter dra försorg om henne.
RISTO.
Bra. Det är i alla fall en välsignad sak, att det fins lag och rätt i landet, som värnar om menniskornas säkerhet. Hvilken karl skulle kunna reda sig om sådana där skulle få gå lösa? Men när de genast tagas i förvar — När lag och rätt —