Tackar ödmjukast. Vi ska komma.
KERTTU
i dörren och i farstun:
Era lagar och er rättvisa. Ha, ha, ha, ha — —
RISTO.
Gud ske lof. Nu är man fri ifrån den.
TOPPO.
Stackars flicka. Det gick illa för henne.
RISTO.
Hvems fel är det? Hon kunde ha lefvat som en menniska. — Men hör, hur ser jag egentligen ut nu?
TOPPO.