Det vore då också underligt, om inte två karlar skulle kunna rå på en så’n där flickslinka.
Knuffar henne med ett tag fram midt på golfvet.
Se så. Så’na puffar ger jag, sa’ käringen, körde hufvu’t i väggen.
TOPPO.
Hvad tusan är det där för en slamsmaja?
Alla skratta och tissla. Flickorna dra sig, sins emellan hviskande, till venster. — Kerttu står orörlig med knutna händer och ser skarpt omkring sig.
JOHANNA.
Välkommen, Kerttu.
KERTTU.
Nu blef det ett tisslande och tasslande i vinklar och vrår.