TOPPO.
Hvem är den där hundralappiga flickstackarn, som står där och visar tänder och stirrar så vildt?
GUSTAF.
Har du inte sett Hopptossan förr? Henne känner annars hela verlden.
KERTTU.
Ja, just henne, som ni i kapp hackat i småbitar och tuggat mellan era tänder. Har ni haft mycken nytta af ert arbete? Säg för ro skull. Synd fick ni fullt upp i hjertat af det, men det hade ni tillräckligt af förut.
TOPPO.
Kors för tusan, en sådan galla. Törs man alls närma sig den där, eller står det en eldslåga ut ur munnen på henne; — flyger det gnistor ifrån tungan?
JOHANNA.
Gå din väg, Toppo. Ingen får ha Kerttu till narr, hon är bjuden till gäst såväl som alla andra. Vill du inte gå dit bort till de andra flickorna, Kerttu?