Därför går jag också min väg. — Adjö, Johanna.
JOHANNA.
Nu redan? Dröj ännu en stund, Vappu.
VAPPU.
Nej, tack. Jag har fått nog af bröllopsglädje för den här gången. Adjö med er allesammans.
Går.
RISTO.
Det var tusan till brådska hon hade. „Fått nog af bröllopsglädje.“ Hå, nu är det först den riktigt skall börja. Sätt i med en polska igen, Janne, så att vi får dansa.
KATRI.
Det var ett förnuftigt ord. Vi måste dansa så att bruden får röda kinder igen. Ser ni, så blek hon är nu.