RISTO.
Hvad är det nu igen?
JOHANNA.
Jag förmår inte, Risto. Jag är så trött och alldeles som om jag hade feber. Jag faller bestämdt omkull, om jag försöker att dansa.
RISTO.
Åh pytt. Kom nu bara. Visst måste du dansa. Hur skulle det eljest se ut?
TOPPO.
Nå, Johanna? Låt nu alla sorger och bekymmer fara till skogs och kom och ta en svängom med oss.
RISTO.
Raska på nu, Johanna. Så där ja. Och ni andra också. Söla inte så, för då kommer vi ju aldrig i evighet att få börja.