Nå, du milde Gud. Två unga, friska menniskor och ett enda barn. Nog skulle man väl åt det kunna stå ut med att skaffa hvad som helst, och inte kostar de där maltbaden heller hela verlden. Men du är så hushållsaktig, Johanna, det är hela saken.
LISA.
Du har ju egna pengar i banken. Köp för dem.
KATRI.
Ja, det är ju sant. Menniskan har egna pengar, så att hon inte behöfver att begära af sin man hvarenda slant, och ändå kan hon säga att hon inte har råd. Hvem skulle förr i verlden ha trott dig om att bli så snål?
LISA.
Hvad fattas dig, Johanna? Är du sjuk?
JOHANNA.
Nej — jag är inte sjuk. Det gör bara så ondt i hjertat ibland.
KATRI.