Som jag sa’, snälla Johanna, så bär det sig inte nu för tiden att sälja bröd skålpundsvis under aderton penni, därför att mjölet är så dyrt. Men om du köper ett lispund, skall du få det litet billigare.
Risto och Toppo synas i fonden.
JOHANNA.
Det kan jag inte. Jag har inte mer pengar än en mark och måste för den också köpa litet mjölk åt barnet.
VAPPU.
Der kommer din man. Kanske du får mer af honom —
Johanna spritter till, gömmer sin hand under förklädet och drar sig litet åt sidan.
RISTO.
Ja, hvad ska vi nu göra, Toppo? En sup borde vi ju ha så här i morgonrusket, och inga pengar ha vi.
Vänder ut och in på sina fickor.