Slutligen flyttades stolarna, några ord yttrades och sedan aflägsnade sig rösterna till tamburen. Och steg hördes återvända till salen, blott en persons steg. Han hade gått!
"Står du der allt ännu?" sade John, då han återkom till henne.
Alma smålog med en vansinnigs småleende.
"Kom i sängen, hit. Du mår inte väl," sade John.
Alma lade sig, såsom han ville. John betraktade henne med oro och gaf in åt henne af den lugnande medicinen.
"Hur skall jag våga fara in till landtdagen, om du inte blir frisk?" suckade John halft för sig sjelf.
"Nog blir jag frisk, John. I morgon, skall du se, är jag redan alldeles bra. När far du?"
"Efter två veckor."
"I morgon skall jag tidigt börja göra dina kläder i ordning. Jag skulle kunna göra det nu redan, om du inte hade gifvit in åt mig sömndroppar."
"Det brådskar inte. Sof du bara lugnt, om du får sömn."