"Gud bevare, en sådan lära! Det hörs, att magister Nymark inte är gift."
"Gud vare lof för det."
"Hur så?"
"Jag skulle alldeles säkert snart få nog af min hustru. Isynnerhet om hon vore af det der trogna, ödmjuka och uppoffrande slaget, såsom kvinnorna vanligen äro."
"Ni är rysligt lättsinnig."
"Det är bättre att vara lättsinnig, än att vara tråkig. Jag tycker att dessa allvarliga pligtmenniskor äro förfärligt tröttande. Jag skulle inte härda ut en enda dag i deras sällskap."
"Hurudan skulle då er hustru egentligen böra vara?" smålog Alma.
"Jag skall säga er det. För det första obestridligt vacker. För det andra måste hon visa att hon eger förmåga att tjusa, ställa så till, att också andra bli förälskade i henne, och inte endast jag."
"Och gifva någon af dem kanske större plats i sitt hjerta, än er?"
"Det finge hon inte göra. Det skulle jag nog draga försorg om."