"Det var trefligt, att ni kom," sade hon. "Nu dröjer ni här hela dagen, inte sant?"
"Det beror af er," sade Nymark.
"Bra. Då far ni inte bort förrän sent i afton."
Alma märkte, att John betraktade henne en smula förvånad. Men hon låtsade ej derom.
"Och vi skola roa oss riktigt af hjertans grund. Vi skola glömma allt som är ledsamt, alla verldens sorger och bekymmer. Herr Nymark och herr Lagander, tycker ni det är intressant att kasta ring?"
"I ert sällskap är allting intressant," svarade Nymark.
"Ni skall inte säga artigheter, utan tala nu rena sanningen!"
"Jag försäkrar."
"Men John kommer säkert inte med?"
Hon kände sig litet skygg och osäker, då hon gjorde denna fråga.