"Karell, bistå oss," sade Lagander, "och säg åt din fru, att hon verkligen måste ändra åsigt i den saken."
"Lefve friheten!" sade Karell.
"Bra!" utropade Nymark, "det ordet tar jag fasta på. Från din sida möter det således inte något hinder, bara din fru går in derpå?"
"Naturligtvis inte."
"Och du upptager inte heller illa, om jag gör hvad jag kan för att få henne att bifalla?"
"Gud bevare!" sade Karell leende. "Jag ger dig full frihet."
"Hör ni, fru Karell?"
"Jag hör."
Alma böjde sig öfver sin tallrik. John bryr sig inte om det, tänkte hon; knappast skulle han lägga det på sinnet, äfven om jag skulle förälska mig i någon annan.
Nymark beundrade hennes fina nackhår, hvilka slingrade sig i lockar ner på det hvita hullet.