"Alma har ingenting sagt. Jag hörde bara, att en sådan utflykt var påtänkt."
"Det blir en glad utfärd. Och trefligt sällskap. Och militärmusik medföljer. Fru Karell skulle helt säkert komma att känna sig riktigt lifvad och stärkt, då hon kommer hem igen."
"Hvad menar du, Alma?"
"Jah … kanske nog … också för Helmis skull… Men det beror på dig."
"Ingalunda. Gör helt och hållet som du vill."
"Ser ni, fru Karell! John ger er full frihet. Ni kommer således."
"Färden kommer kanske att räcka ett par veckor."
Alma blickade upp och såg skygt på sin man.
"Dess längre räcker nöjet," sade John.
"Alldeles så, dess längre räcker nöjet. Och nu går jag, så att jag inte må störa. I morgon kväll klockan sju går båten, fru Karell."