— Om han se'n skulle vänta på den här månadens hyra, så att han inte kör oss på backen. Tyst, Ville, Anni sofver.
— Mamma, ge mig bröd!
— Hvarifrån skall jag taga det; vänta till dess Hellu kommer. Petu, gå ut i porten och se åt, om hon inte hörs af re'n.
Petu gick, men kom snart tillbaka och sade, att hon inte syntes ännu.
Ville började åter kälta.
— Jag är hungrig, mamma. Mamma, jag är hungrig.
— Gå ut på gården på en stund med Petu. Sök åt er vackra spånor från lidret, så att ni få leka, bygga hus och annat sådant. Gå nu, så ä' ni snälla.
— Nej, jag vill inte.
Ville ämnade börja skrika, men fadren röt åt honom, och då blef han ögonblickligen tyst.
Efter en stund kom också Hellu hem, och brödbitar funnos i påsen tillräckligt för den dagen. Nästan i samma ögonblick visade sig Tiina Katri i dörren med ett fat ångande potatissoppa.