Moderns ögon lyste af stolthet.
— Ja visst, hvad är det du ser ynklig ut för; friare kommer det i kväll och riktiga doktorer på köpet. Gissar du inte ens nu? Nå du är då en —! Doktor Sprooper kommer hit. Ja hvad säger du till det? Det var fasligt hvad hon ser bortkommen ut. Jo, jo — våran Vanny blir doktorinna, hon. Doktorinna Sprooper.
— Doktor Broberg! utropade Fanny förvånad. Kommer doktor Broberg hit?
Huru vet mor det? frågade Fanny på finska.
— Alltid går du på med din finska och kallar mig »äiti», fast jag tusen gånger sagt dig att vi äro bättre folk och inte pigor och drängar. — Huru jag vet? — hon afbröt sig och steg litet bakåt för att se om det hade lyckats henne att få gardinerna lagda i likadana veck som de, hvilka syntes i kommerserådets fönster på andra sidan gatan.
— Ja, huru jag vet. Doktorn sade det själf åt pappa, när pappa träffade honom hos Vellmans herrskap.
Fannys hjärta krympte ihop.
— Bad pappa honom komma?
— Jo, så brukar man.
— Men hvarför? Ack hvarför?
— Så du bråkar! Pappa, skall jag säga dig, är handelsman och inte någon hökare bakom disken och kan be en doktor till sig precis lika bra som Vellmans.