— Klockan är sju. Skall du inte börja laga dig i ordning? Tag den vackra ljusröda klädningen.
— Inte så här hemma, mamma.
— Visst skall du sätta den på dig.
— En sådan dräkt bär man blott på danser eller andra större tillställningar.
— Alltid är du sådan. Om jag säger något, så visst är du alltid färdig att gräla emot.
— Snälla mamma —
— Hit kommer mycket främmande, fabrikör Vellmans herrskap och handelsman Ahlholms och målar Saxmans och guldsmed Lindemans. Det blir tillräckligt stor tillställning skall jag tala om. Så kommer det ännu många andra.
— Ja, mamma räknade upp dem vid bordet, afbröt Fanny. Men min gråa klädning vore ändå lämpligare; den är inte så utstyrd och garnerad.
— Det gör ingenting. Rimsorna och grannlåterna göra den bara fin. När pappa vill visa sin dotter åt en doktor, så måste hon göra sig vacker, det hjälper inte. Och din nya brosch och guldkeden skall du också taga på dig. — Seså, skynda dig nu, de komma strax.
Hon slöt dörren och gick bort lika snabt som hon kommit.