— Men hvarför då?
Fanny svarade icke strax.
— Säg hvarför?
— Därför att jag vill bli lärarinna.
— Nog får du väl plats här i staden, blott du väntar litet. Här finnas ju så många skolor.
— Här vill jag inte bli. Jag far hällre till landet eller någon annorstans.
— Hon vill bort hemifrån, sade modern och såg på fadern.
— Har du det kanske inte bra här hos dina föräldrar? frågade fadern. Du har det till och med altför bra. Du får alt hvad du någonsin önskar. Eller har du någonting att klaga öfver? Fattas dig någonting?
Fanny slog ner ögonen, vände på boken, som hon bar i handen, och sade ingenting.
— Säg då ut! Fattas dig något?