— Å tusan! Gratulerar, gratulerar!
Han tryckte vännens hand.
— Ja, kan du tänka dig en sådan tur. Och det har jag värmen att tacka för. Undra då ej över, att jag är glad, och hettan mycket förbunden. Gubben fick solstygn för ett par timmar sedan. Den enes död, den andres bröd.
De bägge vännerna började nu att dryfta den avdödes personlighet.
— Konstig gubbe, din farbror, utlät sig Cramer.
— Ja, i högsta grad.
— Hur gammal blev han?
— Jämt sjuttiofem år.
— Det är länge sedan han drog sig tillbaka från sin chokladfabrikation. Tjugo år, eller vad?
— Omkring femton, tror jag. Jo, det stämmer; jag var ungefär tio år gammal då.