»Kom ihåg, min vän,» voro hans afskedsord till Montgomery, »att den där unge grufingeniören hälst bör afskedas.» — —
— — Men tiden gick framåt — och schaktet nedåt.
— — — —
Vi äro nu hela 10 år framme i tiden.
Jätteschaktet har sänkts hela 300 meter pr år och har allaredan nått ett djup af omkring 3.000 meter. Det är nu jordens djupaste schakt.
Värmen där nere är outhärdlig för människor, ty temperaturen är omkring 100 grader.
I lång tid försökte man att med tillhjälp af kallt vatten, som fick sila ned utefter schaktväggarne, afkyla schaktet. Detta vatten uppvärmdes och uppumpades för att ersättas med nytt, kallt. Men intet hjälpte. Värmen var och blef för stor för arbetarne.
Då — plötsligen — synes en stor, väldig annons i alla ryska tidningar: A.-B. Jordens inre värme önskar att köpa is i obegränsad mängd.
Och längs hela den sibiriska kusten, 45 öfver allt i Norra Ryssland bildas där isbolag i massor. En ny industri håller på att uppblomstra för de karga, norra distrikterna — »isindustrien» — och ingeniör Pompowskis första spådom har gått i fullbordan.