Just denna tid läste man i en rysk tidning ett intressant kåseri om en viss ingeniör Pompowski, som ingen annan var än denne general Swinekows vän och skyddsling.
Kåseriets, eller rättare artikelns öfverskrift lydde:
»Hemlighetsfulla älfvar i Sibirien.» 49
En reporter hade berest norra Sibirien och det nordligaste europeiska Ryssland. Han var utsänd för att studera möjligheterna för användandet af vattenkraft där uppe och var därför (märkvärdigt nog!) något fackman inom ingeniörsvetenskapen.
Här hade reportern träffat en apotekare som omtalade många underliga saker om en viss ingeniör Pompowski.
»Ja, det är minsann en lustig kropp, den Pompowski,» sade apotekaren. »Jag känner honom rätt väl. Vill ni höra litet närmare om honom?»
Ja, det ville reportern.
Drogisten berättade då, huru för ungefär 10 år sedan denne unge ingeniör hade kommit dit upp och huruledes han strax börjat att i största tystnad få kontrakter till stånd om vattenrätten till alla floderna i hela nordliga Ryssland och Sibirien, och på samma sätt hade han tillförsäkrat sig rätten till alla malmförekomster i dessa trakter.
»Men det,» menade apotekaren, »var bara fånerier, ty alla kunde begripa, att grufvor 50 här uppe ej kunna exploateras, då de ligga så långt från isfria hamnar.»
Så fortsatte han: