Åter jublade församlingen och allas ögon riktades mot generalen.
Denne reste sig, ännu ungdomlig i sin hållning trots sin höga ålder och tog några steg fram emot kejsaren.
»Ers majestät,» sade han. »Jag är af hjärtat tacksam för denna nåd. Men jag kan ej mottaga den. Rysslands storhet är min belöning. Alla dessa koncessioner har jag visserligen sökt i mitt namn, men detta gjorde jag endast för att förhindra spekulanter till osunda företag. Alla äro nu i mina händer. Med ers majestäts tillstånd vill jag förvalta dem uteslutande för statens räkning och tillse att de ej falla i 104 orätta händer. Men ingen belöning i mynt för mitt arbete.»
»Tack, min tappre, gamle general. Du störste bland mitt folks store.»
På svenska »Den nya Golfen».
På svenska: »Droppen urhålkar stenen»; den latinska fortsättningen på sentensen betyder: »icke genom sin inneboende kraft, utan genom att falla ofta.»