nder det 18:de århundradet sträfvade naturforskningen att lösslita sig från metafysikens ofruktbara spekulationer och inslå på den enda, till målet ledande vägen, erfarenhetens, experimentets och iakttagelsens. Särskildta laboratorier för kemiska arbeten funnos visserligen vid denna tid,[[5]] men de flesta framstående kemister utbildades dock då och äfven under början af vårt århundrade på apoteken. Lemeri, Baumé, Rouelle m.fl., t.o.m. Liebig i vårt århundrade grundlade sina kemiska studier såsom farmaceuter. Scheele erhöll aldrig annat tillfälle att sysselsätta sig med kemiska studier och forskningar än det apoteken lemnade. Vi ha sett huru Scheele flyttade från det ena apoteket till det andra, ända till dess han blef bofast i Köping. Först i denna stad kunde Scheele tänka på att inreda åt sig ett laboratorium. Vid ankomsten till Köping bodde han i ett rum på gästgifvaregården och hans första laboratorium utgjordes af en förfallen bod med trasiga fönsterrutor, till hälften afplankad för åkdon och åkerredskap. Här uppsatte han några enkla ugnar. Sedan Scheele upprättat apoteket ur dess förfall och kommit i en jämförelsevis bergad ställning, inredde han ett nytt laboratorium, som synes hafva varit efter den tidens anspråk ganska väl försedt, åtminstone om man får döma efter yttranden af spaniorerna d'Elhujar, Bergmans lärjungar, som besökte Scheele i Köping.
De apparater Scheele begagnade voro de aldra enklaste; några glaskolfvar, retorter, vanliga buteljer, flaskor och framför allt, vid experiment med gaser, oxblåsor. Skulle en gas utvecklas, band han en hopkramad oxblåsa med ett snöre vid retorthalsen och knöt till öppningen, då blåsan var spänd. När han ville utveckla kolsyra, insnörde han några bitar krita i bottnen på en oxblåsa samt hälde så en utspädd syra i blåsan, hvars mynning hopbands, sedan han förut så noga som möjligt hopkramat blåsan.
