Se sid. [75].
Ett amerikanskt bolag lägger ut åtta hundra tusen dollars på en sockerfabrik, som skall blifva den näst största på kontinenten, för att taga vara på de sockerbetor, som odlas på en del af detta konstbevattnade land. Landet kommer att säljas till lågt pris. Spekulanter skola utestängas, och verkliga farmare skall man söka få att slå sig ned i de konstbevattnade regionerna.
Calgary ligger i medelpunkten af detta distrikt. 1904 hade staden omkr. 6,000 invånare. Husen äro i allmänhet byggda af en fin ljusgrå stensort, som brytes i närheten. Staden är hufvudort för en mycket stor handel med kreatur: hästar, nötboskap och får. Dessutom har den lifliga affärer i trävaror. De rundt omkring liggande gruffälten gifva äfven dess affärsmän goda inkomster. En betydande industriell anläggning i staden äro järnvägsbolagets stora verkstäder. Det är att förutse, att Calgary inom kort skall vara en mycket stor stad. Den är också planlagd på ett sådant sätt, att den kan bli det. Gatorna äro breda och raka; elektriskt ljus och andra moderna bekvämligheter finnas där, hvartill kommer amerikansk arbetsfart och energi, som väl är hufvudsaken. Hvilka områden och utvägar för kapital och arbetskraft finnas icke här!
I Calgary skildes jag från min hustru och dotter. Jag skulle göra en utflykt åt norr och de skulle fara uppåt Klippiga Bergen till en sanatoriiplats, som heter Banff, och som lär vara underskön. Alltså bar det af för mig till Red Deer, ungefär fyra timmars järnvägsresa norr om Calgary. Där predikade jag i en amerikansk presbyteriankyrka. Påföljande dag var jag och besökte en stor indianskola, som låg några engelska mil utom staden. Dess föreståndare är en metodistpräst, och i anstalten uppfostras omkr. 80 indianbarn. Tyvärr lär dock denna uppfostran föga uträtta. När barnen lämnat skolan, så öfvergå de allra flesta till det vilda indianlifvet.
Vid middagstiden samma dag steg jag på tåget efter att hafva ätit middag hos en mycket förmögen farmare vid namn Kronkvist, som förut varit handlande i Hudiksvall i Sverige. Han hade i Hudiksvall gjort stora förluster genom andras konkurser. Dock hade han åtskilligt kvar och med detta drog han åstad till Canada. Här hade han nu väldiga sädesfält med allt, hvad därtill hör. Det hade gått honom väl i händer.
Svensk farm i Wetaskiwin, Alberta. Se sid. [84].
ELFTE KAPITLET.
Wetaskiwin. — Ett svenskt folkmöte. — En svensk farm.
Det bar nu af vidare norrut till en stad vid namn Wetaskiwin. I staden skulle man just då lägga grundstenen till ett skolhus, och stadens myndigheter sände bud ned till stationen för att bedja mig komma dit och hålla något tal. Man hade med beräkning därpå bestämt tiden för grundstensläggningen. Jag måste dock ursäkta mig. Efter järnvägsresan skulle jag ju åka skjuts 6 eng. mil till den svenska missionskyrkan och där predika på kvällen, och det var mer än nog för en dag. Här är en stor svensk koloni. Den har en rätt treflig kyrka och ett nybyggdt pastorsboställe, som jag dock hoppas blifvit tillbyggdt med en förstugukvist, sedan jag var där.