(Sökande tillbaka i minnet.)
Så mycket nyss jag förnimma fick.
Där var sång för min hörsel, ljus för min blick,
Gestalter, änglar, — jag finner ej ord!
Ej svagaste skugga de sänkte på jord,
Deras öga var lugnt som ett ljus och klart,
Och allt var lysande underbart,
Och ändå var allt, alltsammans mitt —
Jag kanske det skapat i drömmen fritt!
(Brister ut i visshet.)