Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i[60] länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.
[60] drog sig djupt in i, subsided more deeply into.
“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.
“Det var en gång[61] fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen. “Den ene av dem var prästen, som vi tala om. Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”
[61] Det var en gång, once upon a time.
“Han skall inte göra sig besvär med[62] att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.
[62] Han skall inte göra sig besvär med, don’t go to the trouble; or, never mind.
“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig. Men den dagen hade de gått långt och länge[63] utan att få något. Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka. De talade om att det inte på[64] hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling. Det var bara fjäll och moras alltsammans. ‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem. ‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”
[63] långt och länge, far and wide.
[64] på, in.