‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’
‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.
‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’
‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’
“Prästen ryckte ett steg tillbaka,[107] han blev stående tyst och kunde intet svara.
[107] ryckte ett steg tillbaka, staggered back a step; or, shrank back.
‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’,[108] sade den fångne.
[108] lugn, in peace.
‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’