[29] hade stigit honom i ögonen, had sprung to his eyes.
[30] rynkade pannan, frowned.
Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt[31] för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.
[31] det började falla sig långsamt, it was becoming monotonous.
“Nu må du veta,[32] kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går[33] in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra[34] om det, som du har förelagt oss.”
[32] Nu må du veta, now, you must know; or, you ought to understand.
[33] att du går, to go.
[34] med varandra, among ourselves.
Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast,[35] varför[36] han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.
[35] att något bättre besked inte stod att få då genast, that a more satisfactory response was not to be had immediately.