Det tog oss inte lång tid att få allt i ordning: hålet upptaget, tomten inhägnad med repet; och ägglådorna placerade innanför.
»All right», sade jag när allt var klart, »var ha vi nu negern?»
»Tja», sade Bill, »det gäller flera hundra dollars per man, så nog bör en neger kunna anskaffas. En konstgjord går lika bra som en äkta, tycker jag, så jag har en krullperuk och en stång brunt smink här i paketet.»
En hemsk misstanke vaknade i min själ.
»Vad har du tänkt dig?»
»Joo, du spelade neger förbaskat bra på den där kostymbalen i Svithiods
Hall, du minns. Skulle inte du—»
»Eller du», sade jag, högst indignerad.
»Jag bidrar med idén, vilket är det värdefullaste. Den, som är trög i hjärnan böte med kroppen. Det gäller pengar, yngling, och—»
»Spara munlädret du», sade jag. »Jag gör det aldrig.»
Men i detsamma satt Bills näve som ett skruvstäd i min nacke.