"Ja, det är ju också ett motiv", sade han.
"Men", fortfor överstelöjtnanten, "uppmanas ni samtidigt att omedelbart lämna landet. Åtlyder ni icke denna uppmaning komma militärmyndigheterna att utvisa er. I annat fall bekosta vi en bil till vilken bakom fronten liggande ort ni väljer, varifrån ni kan fortsätta vidare. Antar ni tillbudet?"
"Visst fadren", svarade Harry Taylor. "Jag sköter korrespondensen lika bra i London."
"Bilen väntar!" sade överstelöjtnanten och reste sig, tillsammans med rätten i övrigt.
"Ja, ajöken på er då, gubbar! Trevligt att träffa er, men jag säger i alla fall inte au revoir. Hälsa hustrur och barn!"
Med det gick Harry ut, nickade nådigt åt några officerare i närheten och vräkte sig komfortabelt tillbaka mot bilens kuddar.
Chauffören vände sig och gjorde honnör.
"Varthän, monsieur?"
"Dumbom!" svarade Harry Taylor och tände en svart cigarr. "Till närmaste telegrafstation, naturligtvis."