Barbacka tyckte att detta var i sin ordning och sjönk, när begravningen var över, åter ned i samma idylliska ro som förut. Det hörde till kutymen i Barbacka, att affärer skulle skötas stillsamt, och staden hade ingen anledning att befara att dess nye borgare, som till på köpet utövade det mest diskreta av stadens alla hantverk, skulle bryta denna goda sed.
Men Petterson var en man med energi och ambition. Gamle snickare Anderson hade visserligen blivit husägare och rådman på att ta hand om cirka hälften av Barbackas befolkningsförluster, men detta blygsamma mål räckte inte för Petterson.
Följden blev den att Barbacka en vacker lördag, när tidningen kom, brutalt rycktes upp ur sin slummer av följande annons:
Barbacka Begravningsbyrå—Direktör K. P:son Petrini—levererar prydliga och bekväma likkistor samt klädsamma svepningar fort, väl och billigt. Rabatt vid större beställningar. Klipp ur annonsen!
Samtidigt visade sig likkistsnickare Petterson, numera direktör Petrini, på stadshotellet iklädd splitter ny kostym, lackskor och damasker, vilket i Barbacka ansågs vara höjden av elegans, sedan en yngre handelsresande från Örebro visat sig där så utstyrd. Denna prakt förhöjdes ytterligare genom att Petrini förtärde ett glas renskt vin, vilket både han och staden i övrigt ansågo mycket passande för hans yrke.
Dagen därpå upphängdes stadens första glasskylt över direktör Petrinis affär, och efter ytterligare ett par dagar förstorades skyltfönstret till i Barbacka dittills oanade dimensioner.
Barbacka häpnade, och avvaktade med spänning vidare händelser.
De läto inte länge vänta på sig. I stadens tidning syntes lördagen därpå åter en annons:
Ni sover sött om ni vilar i en av Barbacka Begravningsbyrås charmanta kistor iförd en av våra verkligt eleganta svepningar. Gör ett försök!
Och på söndagen skyltades i det nya fönstret med en mängd på varandra ställda kistor. Stora, svarta nederst, så allt mindre och mindre, tills toppen pryddes av en liten vit kista. Och på alla kistorna stod det plakat: "Hållbar men billig!"—"Högst komfortabel!"—"Senaste modell!"—"Rymlig och luftig!" o.s.v. Och på den lilla vita stod en vackert målad skylt: "För er lilla älskling!"