Den kritiske läsaren finner det kanske en smula underligt, att telegrammet kom så precis i det rätta ögonblicket.
Jag medger att det är egendomligt, men det brukas allmänt i bättre böcker.
Sista balen.
Jag låg på min chäslong, och tog min lilla eftermiddagssiesta när Bill kom hem. Hans ankomst ryckte mig på ett brutalt sätt ur drömmarnas rike och slungade mig in i den kalla verkligheten, ty han var på den tiden assistent hos en trottoarläggare, och rörde sig inte precis som en balettdansös.
»Är det jordbäfning, eller håller huset på att rasa bara som tidsfördrif?» frågade jag, när jag hunnit morgna mig litet.
»Vet inte!» svarade Bill. »Jag håller inte reda på dagshändelserna.»
Han lefde tydligen i okunnighet om hur det lät, när han kom uppför trappan och hängaf sig åt sin lilla älsklingsvana att öppna den något bristfälliga dörren med vänstra foten.
»För rästen kan du ju stiga upp och ta på dig din andra krage,» fortsatte han och grep efter min cigarettask, hvilken jag dock, genom ett språng från chäslongen lyckades rädda i sista ögonblicket.