018:010 Dagen därefter kom en ond ande från Gud över Saul, så att han
rasade i sitt hus; men David spelade på harpan, såsom han
dagligen plägade. Och Saul hade sitt spjut i handen.
018:011 Och Saul svängde spjutet och tänkte: »Jag skall spetsa David
fast vid väggen.» Men David böjde sig undan för honom, två
gånger.
018:012 Och Saul fruktade för David, eftersom HERREN var med honom,
sedan han hade vikit ifrån Saul.
018:013 Därför avlägsnade Saul honom ifrån sig, i det att han gjorde
honom till överhövitsman i sin här; han blev så folkets ledare
och anförare.
018:014 Och David hade framgång på alla sina vägar, och HERREN var med
honom.
018:015 Då nu Saul såg att han hade så stor framgång, fruktade han honom
än mer.
018:016 Men hela Israel och Juda hade David kär, eftersom han var deras
ledare och anförare.
018:017 Och Saul sade till David: »Se, min äldsta dotter, Merab, vill
jag giva dig till hustru; skicka dig allenast såsom en tapper
man i min tjänst, och för HERRENS krig.» Ty Saul tänkte: »Min
hand må icke drabba honom, filistéernas hand må drabba honom.»
018:018 Men David svarade Saul: »Vem är jag, vilka hava mina
levnadsförhållanden varit, och vad är min faders släkt i Israel,
eftersom jag skulle bliva konungens måg?»
018:019 När tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits åt
David, blev hon emellertid given till hustru åt meholatiten
Adriel.—
018:020 Men Sauls dotter Mikal hade David kär. Och när man omtalade
detta för Saul, behagade det honom.
018:021 Saul tänkte nämligen: »Jag skall giva henne åt honom, för att
hon må bliva honom en snara, så att filistéernas hand drabbar
honom.» Och Saul sade till David: »För andra gången kan du nu
bliva min måg.»
018:022 Och Saul bjöd sina tjänare att de hemligen skulle tala så med
David: »Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjänare
hava dig kär; du bör nu bliva konungens måg.»
018:023 Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Men David
sade: »Tyckes det eder vara en så ringa sak att bliva konungens
måg? Jag är ju en fattig och ringa man.»
018:024 Detta omtalade Sauls tjänare för honom och sade: »Så har David
sagt.»
018:025 Då tillsade Saul dem att de skulle säga så till David: »Konungen
begär ingen annan brudgåva än förhudarna av ett hundra
filistéer, för att hämnd så må tagas på konungens fiender.» Saul
hoppades nämligen att han skulle få David fälld genom
filistéernas hand.
018:026 När så hans tjänare omtalade för David vad han hade sagt, ville
David gärna på det villkoret bliva konungens måg; och innan
tiden ännu var förlupen,
018:027 stod David upp och drog åstad med sina män och slog av
filistéerna två hundra man. Och David tog deras förhudar med
sig, och fulla antalet blev överlämnat åt konungen, för att han
skulle bliva konungens måg. Och Saul gav honom så sin dotter
Mikal till hustru.
018:028 Men Saul såg och förstod att HERREN var med David; Och Sauls
dotter Mikal hade honom kär.
018:029 Då fruktade Saul ännu mer för David, och så blev Saul Davids
fiende för hela livet.
018:030 Men filistéernas furstar drogo i fält; och så ofta de drogo ut,
hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare, så
att hans namn blev mycket berömt.
019:001 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om
att döda David; men Sauls son Jonatan var David mycket
tillgiven.
019:002 Därför omtalade Jonatan detta för David och sade: »Min fader
Saul söker att döda dig. Tag dig alltså till vara i morgon och
håll dig gömd på någon plats där du kan vara dold.
019:003 Men själv vill jag gå ut och ställa mig bredvid min fader på
marken, där du är, och jag vill tala om dig med min fader; om
jag då märker något, skall jag sedan omtala det för dig.
019:004 Och Jonatan talade till Davids bästa med sin fader Saul och sade
till honom: »Konungen må icke försynda sig på sin tjänare David
ty han har icke försyndat sig mot dig, utan vad han har gjort
har varit till stort gagn för dig.
019:005 Han tog ju sin själ i sin hand och slog ned filistéen, och
HERREN gav så hela Israel en stor seger; du har själv sett det
och glatt dig däråt. Varför skulle du då försynda dig på
oskyldigt blod genom att döda David utan sak?»
019:006 Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: »Så sant
HERREN lever, han skall icke dödas.»
019:007 Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade för
honom allt som hade blivit sagt. Därefter förde Jonatan David
till Saul, och han var i hans tjänst såsom förut.
019:008 När så kriget åter begynte, drog David ut och stridde mot
filistéerna och tillfogade dem ett stort nederlag, så att de
flydde för honom.
019:009 Men en ond ande från HERREN kom över Saul, där han satt i sitt
hus med spjutet i handen, under det att David spelade på harpan.
019:010 Då sökte Saul att med spjutet spetsa David fast vid väggen; men
denne vek undan för Saul, så att han allenast stötte spjutet in
i väggen. Och David flydde och kom undan samma natt.
019:011 Emellertid sände Saul till Davids hus några män med uppdrag att
vakta på honom och att sedan om morgonen döda honom. Men Mikal,
Davids hustru, omtalade detta för honom och sade: »Om du icke i
natt räddar ditt liv, så är du i morgon dödens man.»
019:012 Därefter släppte Mikal ned David genom fönstret; och han begav
sig på flykten och kom så undan.
019:013 Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sängen och satte
myggnätet av gethår över huvudgärden och höljde täcket över
honom.
019:014 När sedan Saul sände sina män med uppdrag att hämta David, sade
hon: »Han är sjuk.»
019:015 Då sände Saul dit männen med uppdrag att skaffa sig tillträde
till David själv och sade: »Bären honom i sängen hitupp till
mig, så att jag får döda honom.»
019:016 Men när männen kommo in, fingo de se att det var husguden som
låg i sängen, med myggnätet över huvudgärden.
019:017 Då sade Saul till Mikal: »Varför har du så bedragit mig och
släppt min fiende, så att han har kommit undan?» Mikal svarade
Saul: »Han sade till mig: 'Släpp mig; eljest dödar jag dig.'»
019:018 När David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till
Samuel i Rama och omtalade för denne allt vad Saul hade gjort
honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade där.
019:019 Och det blev berättat för Saul att David var i Najot vid Rama.
019:020 Då sände Saul dit några män med uppdrag att hämta David. Men när
Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk
hänryckning, och fingo se Samuel stå där såsom deras anförare,
kom Guds Ande över dem, så att också de fattades av hänryckning.
019:021 När man omtalade detta för Saul, sände han dit andra män; men
också de fattades av hänryckning. Och när han då ytterligare,
för tredje gången, sände dit män med samma uppdrag, fattades
också dessa av hänryckning.
019:022 Då begav han sig själv till Rama; och när han kom till den stora
brunnen i Seku, frågade han: »Var äro Samuel och David?» Man
svarade: »De äro i Najot vid Rama.»
019:023 Då begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom
också över honom, så att han hela vägen gick i profetisk
hänryckning, ända till dess att han kom fram till Najot vid
Rama.
019:024 Då kastade också han av sig sina kläder, i det att också han
blev fattad av hänryckning inför Samuel; och han föll ned och
låg där naken hela den dagen och hela natten. Därför plägar man
säga: »Är ock Saul bland profeterna?»
020:001 Men David flydde från Najot vid Rama och kom till Jonatan och
sade: »Vad har jag gjort? Vilken missgärning, vilken synd har
jag begått mot din fader, eftersom han står efter mitt liv?»
020:002 Han svarade honom: »Bort det! Du skall icke dö. Min fader gör
ju intet, varken något viktigt eller något oviktigt, utan att
uppenbara det för mig. Varför skulle då min fader dölja detta
för mig? Nej, så skall icke ske.»
020:003 Men David betygade ytterligare med ed och sade: »Din fader vet
väl att jag har funnit nåd för dina ögon; därför tänker han:
'Jonatan skall icke få veta detta, på det att han icke må bliva
bedrövad.' Men så sant HERREN lever, och så sant du själv lever:
det är icke mer än ett steg mellan mig och döden.»
020:004 Då sade Jonatan till David: »Vadhelst du önskar skall jag göra
för dig.»
020:005 David sade till Jonatan: »I morgon är ju nymånad, och jag skulle
då rätteligen sitta till bords med konungen; men låt mig nu gå
och gömma mig ute på marken till i övermorgon afton.
020:006 Om då din fader saknar mig, så säg: 'David utbad sig tillstånd
av mig att få göra ett hastigt besök i sin stad, Bet-Lehem, där
hela släkten nu firar sin årliga offerfest.'
020:007 Om han då säger: 'Gott!', så kan din tjänare vara trygg. Men om
han bliver vred, så märker du därav att han har beslutit min
ofärd.
020:008 Visa så din nåd mot din tjänare, eftersom du har låtit din
tjänare ingå ett HERRENS förbund med dig. Men om det finnes
någon missgärning hos mig, så döda mig du, ty varför skulle du
föra mig till din fader?»
020:009 Då sade Jonatan: »Bort det! Om jag märker att min fader har
beslutit att låta ofärd komma över dig, skall jag förvisso
omtala det för dig.»
020:010 Men David sade till Jonatan: »Vem skall omtala för mig detta,
eller säga mig om din fader giver dig ett hårt svar?»
020:011 Jonatan sade till David: »Kom, låt oss gå ut på marken.» Och de
gingo båda ut på marken.
020:012 Och Jonatan sade till David: »Vid HERREN» Israels Gud: om jag
finner att det låter gott för David, när jag i morgon eller i
övermorgon vid denna tid utforskar min fader, så skall jag
förvisso sända bud till dig och uppenbara det för dig.
020:013 HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, såframt min
fader åstundar din ofärd, icke uppenbarar det för dig och låter
dig komma undan, så att du får gå dina färde i trygghet. Och
HERREN vare då med dig, såsom han har varit med min fader.
020:014 Och nog skall du väl, om jag då ännu är i livet, ja, nog skall
du väl bevisa barmhärtighet mot mig, såsom HERREN är barmhärtig,
så att jag slipper att dö?
020:015 Icke skall du väl någonsin taga bort din barmhärtighet från mitt
hus, icke ens då när HERREN har tagit bort alla Davids fiender
ifrån jorden?»
020:016 Jonatan slöt då ett förbund med Davids hus; och HERREN utkrävde
sedan av Davids fiender vad de hade förskyllt.
020:017 Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin kärlek till honom,
ty han hade honom lika kär som han hade sitt eget liv;
020:018 Jonatan sade till honom: »I morgon är nymånad, och du skall då
saknas, ty din plats kommer ju att stå tom.
020:019 Men gå i övermorgon skyndsamt ned till den plats där du gömde
dig den dag då ogärningen skulle hava skett, och uppehåll dig
bredvid Eselstenen.
020:020 Jag vill då själv i dess närhet avskjuta mina tre pilar, såsom
sköte jag till måls.
020:021 Sedan skall jag skicka min tjänare att gå och söka upp
pilarna. Om jag då säger till tjänaren: »Se, pilarna ligga bakom
dig, närmare hitåt', så tag du upp dem och kom fram, ty då kan
du vara trygg och ingenting är på färde, så sant HERREN lever.
020:022 Men om jag säger så till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga
framför dig, längre bort', så gå dina färde, ty då sänder HERREN
dig bort.
020:023 Och i fråga om det som jag och du nu hava talat, är HERREN
vittne mellan mig och dig till evig tid.»
020:024 Och David gömde sig ute på marken. Och när nymånaden var inne,
satte konungen sig till bords för att äta.
020:025 Konungen satte sig på sin vanliga sittplats, platsen vid väggen;
och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men
Davids plats stod tom.
020:026 Saul sade dock intet den dagen, ty han tänkte: »Något har hänt
honom; han är nog icke ren, säkerligen är han icke ren.»
020:027 Men när Davids plats stod tom också dagen efter nymånadsdagen,
dagen därefter, sade Saul till sin son Jonatan: »Varför har
Isais son varken i går eller i dag kommit till måltiden?»
020:028 Jonatan svarade Saul: »David utbad sig tillstånd av mig att få
gå till Bet-Lehem;
020:029 han sade: 'Låt mig gå, ty vi fira en släktofferfest i staden,
och min broder har själv bjudit mig att komma; om jag har funnit
nåd för dina ögon, så låt mig nu slippa härifrån för att besöka
mina bröder.' Därför har han icke kommit till konungens bord.»
020:030 Då upptändes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom:
»Du son till en otuktig kvinna! Visste jag då icke att du hade
funnit behag i Isais son, till skam för dig själv och till skam
för din moders blygd!
020:031 Ty så länge Isais son lever på jorden, är varken du eller din
konungamakt säker. Sänd därför nu åstad och låt hämta honom hit
till mig, ty han är dödens barn.»
020:032 Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: »Varför
skall han dödas? Vad har han gjort?»
020:033 Då svängde Saul spjutet mot honom för att genomborra honom; och
nu märkte Jonatan att hans fader hade beslutit att döda David.
020:034 Och Jonatan stod upp från bordet i vredesmod och åt intet på den
andra nymånadsdagen, ty han var bedrövad för Davids skull,
därför att hans fader hade gjort sådan orätt mot denne.