029:001 Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo
den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är
stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för
HERREN Gud.
029:002 Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus
anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det
som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra
infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar,
korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i
myckenhet.
029:003 Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu
vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver
allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:
029:004 tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter
renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,
029:005 till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att
göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag
frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
029:006 Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels
stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika
uppsyningsmännen över konungens arbeten,
029:007 och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld,
tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.
029:008 Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till
skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.
029:009 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet
hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung
David gladde sig ock högeligen.
029:010 Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade:
»Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till
evighet!
029:011 Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och
majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o
HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över
allt.
029:012 Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din
hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som
helst stort och starkt.
029:013 Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.
029:014 Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle
förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer
allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.
029:015 Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder;
såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att
lita på.
029:016 HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att
bygga dig ett hus åt ditt heliga namn—från din hand hava de
kommit, och ditt är alltsammans.
029:017 Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till
vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla
dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru
ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga
gåvor.
029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt
evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till
sådant, och vänd deras hjärtan till dig.
029:019 Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller
dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt
detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»
029:020 Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder
Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och
de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.
029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och
offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och
tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i
myckenhet för hela Israel.
029:022 Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med
stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son,
till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
till präst.
029:023 Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader
David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
029:024 Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung
Davids söner underkastade sig konung Salomo.
029:025 Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och
lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före
honom hade varit konung över Israel.
029:026 Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
029:027 Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron
regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
år.
029:028 Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom
och ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.
029:029 Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid
såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,
029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder
och riken.
Andra Krönikeboken
001:001 Salomo, Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det att
HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom övermåttan
stor.
001:002 Och sedan Salomo hade låtit kallelse utgå till hela Israel, till
över- och underhövitsmännen, till domarna och till alla
hövdingar i hela Israel, huvudmännen för familjerna,
001:003 begav han sig med hela denna församling till offerhöjden i
Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält, som HERRENS tjänare
Mose hade gjort i öknen.
001:004 Guds ark däremot hade David hämtat från Kirjat-Jearim upp till
den plats som David hade berett åt den, ty han hade åt den
slagit upp ett tält i Jerusalem.
001:005 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
gjort, det hade man ställt upp framför HERRENS tabernakel; och
Salomo och församlingen gingo dit för att fråga honom.
001:006 Där offrade nu Salomo inför HERRENS ansikte på kopparaltaret,
som stod vid uppenbarelsetältet; han offrade på det tusen
brännoffer.
001:007 Och om natten uppenbarade sig Gud för Salomo; han sade till
honom: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»
001:008 Salomo svarade Gud: »Du har gjort stor nåd med min fader David
och har låtit mig bliva konung efter honom.
001:009 Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
vara sant; ty du har själv gjort mig till konung över ett folk
som är så talrikt som stoftet på jorden.
001:010 Giv mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare
och anförare; ty vem skulle eljest kunna vara domare för detta
ditt stora folk?»
001:011 Då sade Gud till Salomo: »Eftersom du är så till sinnes, och
icke har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina ovänners
liv, och ej heller bett om långt liv, utan har bett om vishet
och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, över
vilket jag har gjort dig till konung,
001:012 därför vare vishet och förstånd dig givna; därtill vill jag ock
giva dig rikedom och skatter och ära, så att ingen konung före
dig har haft och ej heller någon efter dig skall hava så mycket
därav.»
001:013 Sedan nu Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han
sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem och regerade där över
Israel.
001:014 Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade ett
tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förlade
han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.
001:015 Och konungen styrde så, att silver och guld blev lika vanligt i
Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som
mullbärsfikonträ i Låglandet.
001:016 Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ett
antal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem till
bestämt pris.
001:017 Var vagn som de hämtade upp från Egypten och införde kostade sex
hundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio. Sammalunda
infördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas alla
konungar och till konungarna i Aram.
002:001 Och Salomo tänkte nu på att bygga ett hus åt HERRENS namn och
ett hus åt sig själv till konungaboning.
002:002 Därför avräknade Salomo sjuttio tusen män till att vara bärare,
åttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex
hundra till att hava uppsikt över de andra.
002:003 Och Salomo sände till Huram, konungen i Tyrus, och lät säga:
»Visa samma vänskap mot mig som mot min fader David, till vilken
du sände cederträ, för att han skulle bygga sig ett hus att bo
i.
002:004 Nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga
det åt honom, för att man där må antända välluktande rökelse
inför hans ansikte, och hava skådebröden beständigt upplagda,
och offra brännoffer morgon och afton, på sabbaterna, vid
nymånaderna och vid HERRENS, vår Guds, högtider; ty så är det
för evärdlig tid stadgat för Israel.
002:005 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud är
större än alla andra gudar.
002:006 Vem förmår väl att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas
himmel rymma honom ju icke. Vem är då jag, att jag skulle kunna
bygga honom ett hus, om icke för att antända rökelse inför hans
ansikte?
002:007 Så sänd mig nu en konstförfaren man som kan arbeta i guld,
silver, koppar och järn, så ock i purpurrött, karmosinrött och
mörkblått garn, och som är skicklig i att utföra snidverk,
tillsammans med de konstförfarna män som jag har hos mig här i
Juda och Jerusalem, och som min fader David har anställt.
002:008 Och sänd mig cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, ty
jag vet att dina tjänare äro skickliga i att hugga virke på
Libanon; och mina tjänare äro redo att vara dina tjänare
behjälpliga.
002:009 Må du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga
skall vara stort och härligt.
002:010 Och jag är villig att åt timmermännen som hugga virket giva, för
dina tjänares räkning, tjugu tusen korer tröskat vete, tjugu
tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.»