004:009 Och han gjorde prästernas förgård och den stora yttre förgården, så ock dörrar till denna förgård; och dörrarna överdrog han med koppar. 004:010 Och havet ställde han på högra sidan, åt sydost. 004:011 Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så förde Hiram det arbete till slut, som han fick utföra åt
konung Salomo för Guds hus:
004:012 nämligen två pelare, och de två kloten och pelarhuvudena ovanpå
pelarna, och de två nätverk som skulle betäcka de båda
klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpå pelarna,
004:013 och därjämte de fyra hundra granatäpplena till de båda
nätverken, två rader granatäpplen till vart nätverk, för att de
båda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe på pelarna så
skulle bliva betäckta.
004:014 Vidare gjorde han bäckenställen och gjorde tillika bäckenen på
bäckenställen,
004:015 så ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna därunder.
004:016 Och askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla dithörande
föremål gjorde Huram-Abiv åt konung Salomo till HERRENS
hus. Allt var av blank koppar.
004:017 På Jordanslätten lät konungen gjuta det i lerformar, mellan
Suckot och Sereda.
004:018 Och Salomo lät göra en så stor myckenhet av alla dessa föremål,
att kopparens vikt icke kunde utrönas.

004:019 Alltså gjorde Salomo alla föremål som skulle finnas i Guds hus:
det gyllene altaret, borden som skådebröden skulle ligga på,
004:020 så ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tändas på
föreskrivet sätt, framför koret, av fint guld,
004:021 med blomverket, lamporna och lamptängerna av guld—allt av
yppersta guld;
004:022 vidare knivarna, de båda slagen av skålar och fyrfaten, av fint
guld. Och vad angår ingångarna i huset, så voro både de dörrar
i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de
dörrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

005:001 Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för HERRENS hus var
färdigt, förde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat åt
HERREN: silvret, guldet och alla kärlen; detta lade han in i
skattkamrarna i Guds hus.

005:002 Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen
för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till Jerusalem,
för att hämta HERRENS förbundsark upp från Davids stad, det är
Sion.
005:003 Så församlade sig då till konungen alla Israels män under
högtiden, den som firades i sjunde månaden.
005:004 När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfte
leviterna upp arken.
005:005 Och de hämtade arken och uppenbarelsetältet ditupp, jämte alla
heliga föremål som funnos i tältet; de levitiska prästerna
hämtade det ditupp.
005:006 Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels hela
menighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvid
småboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kunde
täljas eller räknas.
005:007 Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats i
husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
vingar.
005:008 Keruberna höllo nämligen sina vingar utbredda över den plats där
arken stod, så att arken och dess stänger ovantill övertäcktes
av keruberna.
005:009 Och stängerna voro så långa, att deras ändar, som sköto ut från
arken, väl kunde ses framför koret, men däremot icke voro
synliga längre ute. Och den har blivit kvar där ända till denna
dag.
005:010 I arken fanns intet annat än de två tavlor som Mose hade lagt
dit vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedan
de hade dragit ut ur Egypten.

005:011 Men när prästerna gingo ut ur helgedomen (ty alla präster som
funnos där hade helgat sig, utan avseende på vilken avdelning de
tillhörde;
005:012 och leviterna, samtliga sångarna, Asaf, Heman och Jedutun med
sina söner och bröder, stodo, klädda i vitt linne, med cymbaler,
psaltare och harpor öster om altaret, och jämte dem ett hundra
tjugu präster som blåste i trumpeter;
005:013 och trumpetblåsarna och sångarna stämde på en gång och enhälligt
upp HERRENS lov och pris), och när man nu lät trumpeter och
cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,
därför att han är god, och därför att hans nåd varar
evinnerligen, då blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en
molnsky,
005:014 så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra
tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde Guds hus.

006:001 Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
006:002 Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en plats
där du må förbliva till evig tid.»
006:003 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela
församling, under det att Israels hela församling förblev
stående.
006:004 Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer
har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
han sade:
006:005 'Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
bygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jag
utvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;
006:006 men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara
där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk
Israel.'
006:007 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt
HERRENS, Israels Guds, namn;
006:008 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att
bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att
du har detta i sinnet;
006:009 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har
utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'
006:010 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom
HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,
namn.
006:011 Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund som
HERREN slöt med Israels barn.»

006:012 Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels hela
församling och uträckte sina händer.
006:013 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem
alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre
förgården, på den stod han nu. Och han föll ned på sina knän
inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot
himmelen
006:014 och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen
eller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina
tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,
006:015 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty
vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så
som nu har skett.
006:016 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av
dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra
efter min lag, såsom du har vandrat inför mig.'
006:017 Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
tjänare David bliva sant.

006:018 Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna?
Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
mindre då detta hus som jag har byggt!
006:019 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min
Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare
uppsänder till dig
006:020 och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot detta
hus—den plats varom du har sagt att du där vill fästa ditt
namn—så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd
mot denna plats.
006:021 Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israel
uppsända, vända mot denna plats. Må du höra dem från himmelen,
där du bor; och när du hör, så må du förlåta.

006:022 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed
och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt
altare i detta hus,
006:023 må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffa
dina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige och
låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt
den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.